Det finns mycket att älska kring The White Stripes. Två-mans band, vittrödsvart design, ingen bestämd setlist och ja, självklart även musiken!
Men så la de ned, för lite över ett år sedan nu. Av anledningen att Jack & Meg tyckte att de hade gjort allt man kunde med bandet, det var dags att gå vidare medans flaggan var på topp.
Ett beslut som gjorde mig mycket ledsen. Men tack och lov så bestämde sig Jack White för att göra en egen soloskiva, vilket är det album jag har lyssnat mest på sedan det släpptes. Det är en bra blandning låtar, och livefenomenet är mycket intressant, han spelar med två olika band, en samling män och en samling kvinnor. Detta av olika anledningar, som att skapa olika atmosfärer på scen samt för att Jack gillar att förvirra sig själv.
Och ptja, nästa månad smäller det, för då ska jag se herr White på Roskilde! Självklart blir man hypad för det en sådan här dag när man vaknar med Blunderbuss på vinylspelaren!
